Utan Nude Rose känner jag mig rädd, naken och exposed.

Beautyinlägg – whooooot???

Något förvirrad blev jag idag taggad i en beautyblog-tag av min extremt snygga och roliga kompis Maria, som bloggläsare kanske känner igen mer som Little Miss Consumer. Eftersom jag egentligen inte bloggar om beauty alls blev jag en aning tagen på sängen. Jag har dock tangerat ytlighet då och då, till exempel när jag skrev Livets hårda Selfieskola. Lite omväxling kanske förnöjer, så jag ger det ett försök iallafall!

(Inte minst för att att jag gärna vill skriva något efter pinsamt lång tystnad här på bloggen med anledning av uppsatsskrivande.)

Highlighter: Jag använder den här pärlan sen ett år tillbaka. Nu har jag dock börjat längta efter mer pudrigt matt yta i samband med hösten.

Det här är annars ganska likt min egen preferens.

Det här är annars ganska likt min egen preferens.

Concealer: Jag gillar att köra color correcting och använder oftast NYX små runda concealerburkar. Orange för det tunna blåaktiga området under ögonen, grönt över rodnande partier som näsvingar och blemmor samt porcelain – där det behövs i efterhand.

Foundation: Longwear blur från Lumene, i tonen 0. Alltså året runt. Förstår inte ens hur det är möjligt att ha sån här brist på pigment. (Maria har skrivit en grym recension här).

Longwear Blur Foundation // Lumene.

Longwear Blur Foundation // Lumene

Mascara: Jag är ju fattig student, samt snål, samt fåfängt konservativ så jag använder oftast gamla godingen 2000 calorie Mascara av Max Factor. Annars är min unn-favorit fiberwig som ger helt ljuvliga fransar.

Lippie: Har nog Isadoras Twist up Matte-pennor i nästan varje färg. Har Maria Montazamikänslor inför färgen Nude Rose. (Minnesvärt citat av Montazami angående hennes favoritläppstift var ”Utan det här läppstiftet känner jag mig rädd, naken och exposed”)

Montazami

Montazami

Här har jag använt mig av typ alla favoriterna!

Här har jag använt mig av typ alla favoriterna!

Nagellack: Inte så flitig användare av nagellack som jag skulle vilja. Tycker dock att dipjars för nagellacksborttagning förtjänar någon slags prestigefullt pris.

Verktyg: Beautyblender. Alltid Beautyblender.

Brynprodukt: Dipbrow Pomade från Anastasia. Innan dig var jag blott en rädd albino. Nu har jag åtminstone en ärlig chans på morgonen.

Känner en sig manad att blogga om något som är helt off topic ens vanliga ämnen hoppas jag på att få läsa lite om oumbärliga beautyprodukter hos Elin, EnligtEllen och Clara.

Anatomisk pedagogik för barn

När jag var runt 10 studerade min mamma början på läkarprogrammet, det här ledde till att jag fick gå bananas med en cd-romskiva där en fick utforska den mänskliga kroppen inifrån. Jag har vaga minnesbilder av att jag fick åka bergochdalbana genom blodomloppet, se spännande hjärnsynapser och se ögats beståndsdelar. Det var oerhört spännande och lärorikt och jag kan fortfarande kvida avundsjukt på att det numer finns såhär coola leksaker för barn:

Anatomisk modell av det kvinnliga reproduktiva systemet

Anatomisk modell av det kvinnliga reproduktiva systemet

Det här är dock en helt annan liga. Är det skrämmande? Eller roligt? Jag vet inte. Jag är milt skärrad av klippet men har ingen aning om hur det ser ut ur ett barns perspektiv.

Hund eller kattmänniska?

Valpsjuk

Disclaimer: Följande inlägg bör läsas med en stor nypa salt. Det är fullkomligt trams och skamlös partiskhet där jag bara vill stödja min egen tes. 

Hund eller kattmänniska?

Enligt ”forskning” (som jag inte kollat upp eller kontrollerat OBS!) verkar det som om att hundar älskar sina ägare mer än vad katter gör. Man mätte kärlek genom att mäta ökning av hormonet oxcytocin i husdjurens saliv före och efter lek med sina ägare och fann att hundar hade en dramatiskt större ökning av ömhetshormonet i salivet jämfört med katter.

Nu måste vi alltså en gång för alla konfronteras med det faktum att vissa älskar de som älskar en tillbaka – och vissa älskar tjuriga illojala djur som mest vill ha mat och gos på egna villkor. Bortse helst helt från det faktum att jag är tokallergisk mot katter och därtill också milt kattfobisk.

Så om ni väljer mellan det här…

Och det här…. 

JAG ÄLSKAR VALPAR AAGHHHHHHHHHHHHH

Det var ingen positiv medievecka för männen.

Förkarla

Jag tycker ju att det är väldigt roligt att garva åt fenomen som mansplaining/förkarlingar*, killgissande*, grabbletande* etcetera. Inte minst för att jag själv är minst sagt skyldig till två exempel av dessa i min relation. Bland annat händer det tillexempel att jag helt enkelt höftar lite när jag svarar på frågor utan att först be om ursäkt för att jag inte vet. Faktum är att jag har övat på att sluta be om ursäkt innan jag tar socialt utrymme, utan att för den sakens skull vara oartig eller inte dela utrymmet rättvist med mina medmänniskor.

  • Mansplaining/förkarling betyder att man förklarar något för någon. Ofta har personen inte frågat om saken, ofta är personen redan insatt i ämnet och ofta drar man ut på förklaringen av ett fenomen som sällskapet varesig frågat om eller är intresserad av. Jag har tillexempel varit på ett otal dejter där personen förklarat saker för mig om det mänskliga psyket och mänskligt beteende, ofta helt felaktigt. Ofta utan att ställa en enda fråga.
  • Killgissa innebär att en egentligen inte riktigt vet, men uttrycker sig väldigt självsäkert som om att man vet. Det här blir såklart extra roligt vid exempelvis vägbeskrivningar. Grrrrr.
  • Grabbletande är när en letar efter något jättejättedåligt och sedan säger till närmsta kvinna att vad en än letar efter inte finns/är slut. Då måste kvinnan antingen sucka avgrundsdjupt eller hjälpa en att leta fram det som eftersöks. Ofta står det på hyllan under där en letade, eller typ bakom något annat en inte orkade flytta på.
Inspirationsbild vad gäller att ta plats.

Inspirationsbild vad gäller att ta plats.

Det har varit en tuff vecka för männen i media.

Jag snubblade över den här artikeln om ”en KD-politiker som går till attack mot biskop” och tyckte att det var ett helt fantastiskt exempel på mansplaining. En politiker anser sig alltså vara bättre på att tolka bibeln än en biskop. Alltså.. Nä, lite ödmjukhet får vi väl ändå vänta oss?

Tidigare i veckan fyllde också den här krönikan av DN’s biträdande kulturchef Åsa Beckman alla mina flöden – ”Kvinnor, nu är det verkligen dags att börja frågestrejka”. Viktig och träffsäker krönika som jag gärna skulle vilja utveckla med att jag önskar att män blev bättre på att intressera sig i de här situationerna och att kvinnor fick mer bekräftelse när de tar utrymme och talar om sina grejer – tillfrågade eller ej.

Själv är jag förvisso ingen blyg viol och har vid mer än ett tillfälle utan  förklarat för ett manligt sällskap, i olika kontexter, att jag tycker att han är fullkomligt ointressant när han inte intresserar sig för mig. Ibland har det funkat för att driva kommunikationen framåt, ibland inte. Min hypotes är att vissa människor helt enkelt är osäkra i situationen och vill prata om sig själva för att förklara hur bra de är, medan andra faktiskt bara är väldigt ointresserade av andra än sig själva.

Tänk om vi bara är såhär då?

Jag har tagit diskussionen mer än en gång angående varför jag inte tycker att vissa av de här beteendena är riktigt rimliga. Självklart är det inte så lätt som att alla män plötsligt skall ändra strategier och be om ursäkt för sin existens – det är det väldigt få om någon som någonsin insinuerat ens en gång. Däremot måste vi antingen bli mer tillåtande för kvinnor som beter sig som män eller mindre tillåtande mot män som ägnar sig åt de här raljant manskodade beteendena. Jag vill också förkarla saker, killgissa och grabbleta utan att för den sakens skull som resultat få trist attityd som en manlig version av mig aldrig skulle råka ut för.

Vi måste börja någonstans.

Vad kan du göra annorlunda redan imorgon? Har du något tips om vad jag kan tänka på? Själv tänkte jag försöka bli mer medveten om min tendens att tänka att pappor är duktiga som hjälper till – just det är en tanke jag aldrig skulle ha om en mamma. Som om att det är en större ansträngning att vara en mansförälder än en kvinnoförälder. Tokigt, och något jag behöver bättra mig på.

 

Enjoy the silence.

I helgen åker jag till min partners familjs landställe och njuter av tystnad, fint sällskap och helt okej utsikter. Mest skall jag försöka bearbeta att mitt liv, även kallat min telefon har gått sönder. Min livlina har plötsligt hängt sig i en vitskärm med ett svart äpple på och jag hoppas bara att det här traumat kommer att gå över.

Har beställt en ny telefon som förhoppningsvis hinner komma redan på tisdag – frågan är bara hur jag skall få avisering utan telefon. *andas i fyrkant* Så om någon har en iPhone5 eller senare som ligger i Örebrotrakten och skräpar så vore jag evigt tacksam för ett tillfälligt lån!

Okej, åter till ämnet! Kolla hur fint vi hade det förra året på landet, vid ungefär samma tid på året:

utsikt

båtliv

bubblor

 

Effektivitetsfeber och viktiga råd till nya studenter

Effektivitetsfeber

Effektivitetsjunkie – finns det någon stödgrupp?

Det är knappast en nyhet för någon att jag är en effektivitetsjunkie av rang. Jag älskar appar, strategier och alla hjälpmedel jag kan hitta. Därmed är det rimligt att anta att åtminstone en viss procent av mina följare också gillar effektivitetsnörderi…?

Till dig som är ny student (annars kan du fortsätta läsa under selfien)!

För dig som just börjat plugga, eller för delen för dig som redan pluggar men vill plugga bättre rekommenderar jag verkligen Teknifiks inlägg med 10 techtips för den smarta studenten. Utöver de suveräna tips hon redan ger vill jag också rekommendera några egna tips och tricks:

  • Gör föreläsningsanteckningar i Mindnode för Mac. Mindnode är ett mindmap-program som funkar enkelt, intuitivt och perfekt för åtminstone min hjärna. Fördelen med att ha en mindmap i datorn är att det är enkelt att strukturera om om du mot förmodan skulle skriva fel. Dessutom kan du vika ihop de grenar du inte behöver se för stunden. Det här systemet är särskilt bra eftersom det påminner om det sätt som hjärnan redan funkar på. Hjärnan behöver nämligen ett skelett för att hänga upp ny information. Genom att sätta större rubriker och sedan successivt fylla på med nyckelord i olika förgreningar gör du det lätt för hjärnan att hitta den information du försöker minnas när du sitter i tentasalen. (Är övertygad om att det finns bra mindmapprogram även för PC)
  • Får du träsmak i ändan av att sitta still i biblioteket hela dagen? Om du skall läsa forskningsartiklar tycker jag att det funkar suveränt att använda programmet vbookz för antingen dator eller telefon. Med vbookz kan du lyssna på pdf’er medan du diskar, går på promenad eller för den delen åker tåg/buss/cykel/bil. Fördel om du kan leva med mild robotröst, men den vänjer man sig vid rätt snabbt.
  • Är du en perfektionist som har svårt att komma igång med skrivande? Då rekommenderar jag verkligen att du skriver ned de rubriker som behöver vara med och sedan använder inspelningsfunktionen i mobil eller dator och helt enkelt dikterar vad du vill säga. Att berätta om vad du vill skriva snarare än att bara skriva det direkt kan lätta pressen av att behöva komma på perfekta formuleringar. Det är desto lättare att då få till ett bra råmaterial som du sedan kan fylla på och ändra allt eftersom.

Bjuckar på min "avslappnade" inställning till plugg.

Bjuckar på min ”avslappnade” inställning till plugg.

Om du delar min effektivitetsentusiasm

Isåfall vill jag tipsa om några texter jag snubblat över senaste dagarna, som på ett eller annat sätt tangerar mitt favoritämne:

Blondinbella om att lyssna på kroppen vid stressymtom.

Blondinbella är helt öppen med att hon lever med adhd-diagnos och tillhörande problematik. Vid adhd är det inte ovanligt att hjärnan går på högvarv dygnet runt och är omöjligt att stänga av, något som är svårt att relatera till som utomstående. Hon beskriver hur hon nu behöver lyssna på kroppen och varva ned och har som följd gjort en lista över åtgärder för återhämtning. Det var en väldigt fin och sårbar text som berörde mig.

10 studievanor hos framgångsrika studenter.

Texten har sina poänger – jag köper nästan allt. Förutom nummer 10. ”Review your notes, schoolwork and other class materials over the weekend. Successful students review what they’ve learned during the week over the weekend. This way they’re well prepared to continue learning new concepts that build upon previous coursework and knowledge acquired the previous week.”

Var och en måste såklart välja själv – men något jag ser återkommande hos både andra studenter och mig själv är en tendens att ta med sig skolarbetet hem och fastna i en oändlig loop av att det alltid finns lite mer du borde göra. Att ta sig tid för återhämtning är extremt viktigt för att din hjärna skall fungera på bästa möjliga sätt. När du inte ger kroppen och hjärnan tillräcklig återhämtning så blir du på sikt mindre och mindre effektiv vilket gör att det faktiskt kommer att ta dig längre tid att få saker gjort än annars.

Att du behöver återhämtning betyder såklart inte att du skall festa bort din studietid – men att du behöver ta promenader, spela tv-spel eller se en menlös film minst ett par gånger i veckan. Vad som nu fungerar bäst för just dig. Att studera heltid bör vara just heltid. Att sprida ut det över veckan och aldrig vara riktigt ledig blir lätt en situation där du är ute på hal is.

Och minimalistens guide till produktivitet. 

Texten beskriver hur författaren började leva så minimalistiskt hon kunde tills hon så småningom bestämde sig för att applicera de metoderna även på sina arbetsdagar. Genom att sortera, få överblick, rangordna och kunna slänga flera punkter på sin attgöralista kunde hon arbeta mer fokuserat och effektivt.

En lista om att blogga.

Hur länge har du bloggat?

Jag har nog haft lite ströbloggat här och där genom åren. Inte minst var jag ivrig helgon.net-dagboksskrivare som svår tonåring. Den här bloggen såg dock ljuset första gången 25e januari 2016, när min partner tyckte att jag hade bra saker att säga och startade upp bloggen åt mig. Jag har alltså bloggat i 8 månader nu!

På vilka sajter?

Här, mest.


Vad är det bästa med att blogga?

Ett utrymme att uttrycka mig och där mina tankar, reflektioner och min kunskap känns viktig och relevant. Det är lärorikt när jag skriver om ämnen som jag inte är helt insatt i – t.ex. när jag bloggade om BMI i vintras och många var rätt kritiska till att jag hävdade att det inte finns evidens för långsiktig viktminskning med annan metod än Gastric Bypass. Det i princip ingen läsare visste då var att jag hade kontrollfrågat tre läkare, utgick från föreläsning från termin 9 från psykologprogrammet och samtal vi hade på kursen med överviktsenheten på Örebro Universitetssjukhus. Jag tar mitt varumärke på blodigt allvar, på gott och ont. Ja, och så kändes det bra att få dela ut en känga till fatshameing också.

Breakfast for champions.

Äeh, i ärlighetens namn är det absolut bästa med att blogga all fantastisk feedback jag får från både vänner och främlingar. Folk som tänkt som jag, folk som lärt sig något – eller för den delen folk som undrar om jag tänkt på en annan vinkel. Det är helt fantastiskt och jag blir lika generad och smickrad varje gång någon berättar att de både läser OCH gillar vad de läser. Inte minst är det hisnande eftersom jag får feedback från så coola, roliga och smarta människor som stärker mig, gör mig mer modig och framförallt får mig att tänka till tre varv extra.

Vem tar dina bilder och vad har du för kamera?

HAHA. Det här är helt klart inte en fråga menad för mig. När jag tar bilder själv är det som regel med min iphone 5S. Bilder till bloggen hittar jag oftast genom pixabay eller andra bildbanktjänster med material som man rent juridiskt får använda och ändra hur man vill.

Och det sämsta?

Det sämsta är att jag ofta får känslan av att jag hade fått väldigt mycket mindre kritik för vissa texter om jag var en man som skrev utan att någonsin hänvisa till källor utan bara grabbspekulerade lite. Det är också trist när jag får sexistiska och nedlåtande kommentarer – vad är det med mig som är så störigt att du behöver ägna tid och energi åt att försöka sänka mig liksom? Vad är det som skaver i dig som gör dig så otrevlig?

Det näst sämsta är när folk avfärdar mina texter och tycker att jag egentligen borde lägga energi på något annat ämne. Till de vill jag bara säga: Om du tycker att just det ämnet är viktigare får du väl starta en egen blogg.

Starta en egen blogg, gullet :)

Starta en egen blogg, gullet 🙂

Har du lärt känna någon genom bloggandet?

Ja! Framförallt har jag upplevt att flera nya människor inleder samtal med mig om saker jag skrivit på ett väldigt fint och inbjudande sätt.

Vilket blogginlägg har du fått flest kommentarer på?

Den här texten om BMI som mått på god karaktär, som jag nämnde innan. De flesta kommentarer jag får får jag dock via Facebook.

Hur många läsare har du i månaden?

Oj, mindre nu när jag legat lågt under sommaren! Men 2338 sessioner enligt google analytics under augusti månad iallafall.

Skärmavbild 2016-09-01 kl. 19.09.40

Vilken tid på dygnet bloggar du helst?

På morgonen! Det mesta jag gör blir bättre och enklare på morgonen. Ibland får jag dock feeling runt middagstid också.

Nämn en blogg som du tycker mycket om.

Jistanes. Ehm. Öhm. En enda? Really? Okej, men isf är nog min favorit författaren Jazzhands. Hennes blogg är som en cocktail bestående av Märta Tikkanen, Bridget Jones och Amy Schumer. Skrev bland annat den här pinsamt fangirlande texten när jag läste hennes första bok. Kan det ens räknas som en recension när man har hjärtformade pupiller?

Vilket är det bästa bud du har fått?

Jag väntar fortfarande på mitt första bud! Gillar smink, hudvård och koffein. *hint, hint*

Och det konstigaste?

Se ovan.

Hur ser du ut när du bloggar?

Förmodligen sur. Mitt fokuserade ansikte har en naturligt sur look.

Hur många inlägg skriver du i veckan?

Det varierar ju stort. Under sommaren inga alls – annars ett par stycken i veckan kanske?

Hur mycket tid lägger du på din blogg då?

Varierar en hel del. Men vill jag skriva om något som inte är mitt eget expertområde eller om jag är osäker på hur jag skall formulera mig eftersom det är känsliga ämnen så tar jag extra tid på mig. Ett inlägg tar som regel mellan 30-4h att göra.

Kan du leva på din blogg?

Haha, nej!

Har du några gamla headers på lager?

Nej! Men jag tror bestämt att det är dags att byta ut den jag har snart.

Nämn ett gammalt blogginlägg som känns.

Ett av mina allra första inlägg: Livets hårda selfieskola, som både var svårt att skriva men som jag samtidigt är stolt över. Inlägget ger både tips och tricks men är också politiskt laddat. För mig är min yta en stor del av min identitet, och det är väldigt tabu att vara öppet fåfäng i vår samtid. Men det handlar om så mycket mer än bara fåfänga, för mig handlar det om att få bestämma själv. Helvete vad jag älskar selfies.

Här är jag och min bff med fullt selfiegame när vi kollade på Pride i somras.

Här är jag och min bff med fullt selfiegame när vi kollade på Pride i somras.

Hur länge kommer du blogga?

Så länge jag hinner, vill och orkar. Så länge det ger mer än vad det kostar. Men jag hoppas verkligen att ni kan läsa nya inlägg här även om 5 och 10 år. Det vore fint.

Den här listan kommer från eminenta Flora. 

Du är aldrig bättre än din arbetsmiljö

Arbetsmiljö

Ta en stund och tänk tillbaka på vilka arbetsplatser du haft genom livet.

Vilka arbetsmiljöer och vilka förutsättningar har fungerat absolut sämst för dig? När har du haft ont i magen inför att gå till jobbet på måndagsmorgon, när har du inte kommit till din rätt, när har du aldrig hunnit med tillräckligt?

Vad har de platserna gemensamt?

Överväg nu istället i vilka sammanhang du verkligen har kommit till din rätt och klarat dina arbetsuppgifter med bravur? När har du haft bäst balans mellan jobb och privatliv? När har du känt dig både utmanad, haft utrymme att utvecklas och fått det stöd du behöver?

Ser du någon röd tråd?

Olika människor fungerar olika och behöver olika förutsättningar för att må bra på sin arbetsplats. Vissa behöver stor frihet och flexibilitet medan andra mår bäst av mer rutiner och tydliga arbetsuppgifter. Hur väl arbetsplatsen passar våra individuella behov är avgörande för hur väl vi kan prestera i vår yrkesroll.

http://pinterest.com/pin/141370875782954923/

http://pinterest.com/pin/180355160057651261/

När jag drömmer helt skamlöst och fritt så tänker jag att en arbetsplats gärna får innebära:
  • Flexibel arbetstid med möjlighet att regelbundet jobba hemifrån
  • Eget kontor med minst ett fönster
  • Fokus på produktion och inte antal timmar
  • Möjlighet att arbeta med det jag är bra på och utbildad till
  • Administrativt stöd med t.ex. mötesbokning
  • Ambition att både hålla hög kvalitet och adekvat kvantitet
  • Drivna, kompetenta och roliga kollegor
  • Bredd i arbetsuppgifter: vill gärna arbeta både med grupper och individer
När jag däremot tänker på vad som passar mig sämre:
  • Otydliga förväntningar och arbetsuppgifter
  • Bristfällig handledning
  • Kontorslandskap
  • Oengagerade kollegor som brister i omdöme och ansvarstagande
  • Arbetsförhållanden som gör det omöjligt att hålla en etiskt försvarbar behandlingskvalitet
  • Lunchrumssamtal som behandlar vädret, sporten och heminredning (Förlåt! Det är mig det är fel på.)
Vad drömmer du om? Vad vill du undvika?

Förvirrande mancrush

Det här inlägget blir väldigt off topic jämfört med mina vanliga ämnen, men jag behöver bearbeta situationen. Någon gång i vintras snubblade jag över det här klippet – och sen såg jag det igen. Och igen. Och igen.

Jag drabbades av en märklig och förvirrande förälskelse som innebär att skådespelaren Nick Offerman gör mina pupiller hjärtformade. Plötsligt var Parks and Recreation extremt mycket bättre när jag fnittrade som en skolflicka varje gång Offermans karaktär Ron Swanson säger något spydigt.

Nu trodde jag att den här lilla förtjusningen hade hunnit gå över tills jag imorse blev påkommen med att rodna och fnittra åt Offermans roll i Gilmore Girls:

Alltså. Nick Offerman är på inga vis min typ utseendemässigt, jag skulle aldrig attraheras av Ron Swanson-karaktären från Parks and Recreation eller Beau Belleville-karaktären från Gilmore Girls i verkliga livet. Men något har slagit slint och jag fnittrar förtjust över hans manliga dragningskraft.

Kanske är det för att han ser så sur ut, kanske är det för att han är så tyst i filmklippet, kanske är det för att han ser ut som en gullig katt när han ler.